Somliga dagar vill jag bara pausa livet.
Pausa, alla allt, utom mig.
Jag vill få en extra stund att ta en djupt andetag när vi busgalopperar genom varma tallskogar, när jag skrattar åt Jack för att han lärt sig snurra runt likt en ballerina och vill att vi gör detsamma, så vill jag få en extra stund att beundra honom - min kärlek ♥

Det finns så mycket fint att minnas, men jag hoppas att det kommer nya fina minnen när de gamla glöms...

Eller asså, det VET jag att de gör :)

Idag skulle jag fått sova, som vanligt! Men nu är det slut med det!!
Jack kom in i rummet efter Massi gett honom frukost, han väckte mig (låtsades att han hade slagit sig, säger aj, lägger handen på huvudet och vill att jag ska blåsa).
Sedan tog han min hand och försökte dra mig ur sängen, HÄPP!
Så gick Matsen och la sig igen och jag och Jack hängde.

Vi tog en promenad och klurade ut vad vi ville göra idag, vi bestämde oss för att kika ut hos finaste fiket i byn.
Det tar en stund att gå dit, men det är det värt.
Hembakt, billigt, underbar miljö och härliga tjejer som driver det.

Vi gjorde det bästa, tog flera olika kakor och delade. Åh så gott, och vet ni?
På gården så finns det en hund,grisar, kaniner och en tupp. Idag fanns det också en papegoja som ett par besökare hade med sig.
Myspys, och en trött kille somnade gott efter många nya intryck....


Så hörrni, ska ni hit så hör av er så får ni vägbeskrivning. Det äre värt.


Och ja, det var en stor muffins....med hallon och vitchoklad...

Livet är så oförutsägbart ibland.
Jag kanske borde varit mer förberedd på detta, men jag vägrade tänka så och gör det fortfarande.
Min älskade morfar har gått bort.

Jag kan inte förstå det, jag VÄGRAR. Min kropp och hela mitt väsen skriker NEJNEJNEJ! DET GÅR INTE FATTAR NI VÄL?? NEJ!
Jag är arg. Mest arg. Bara arg.
För NEJ, detta går bara inte.

Lika lite som det går att vara inkompitent och arbeta på Bvc. Otrevlig läkare som arbetade där idag - Jack var på okorrigerad 18 månaders kontroll och eftersom han inte byggde med klossar, pratade mycket eller gick stadigt så är vår prins väldigt sen med sin utveckling.
Tur att det inte var jag som gick dit, jag hade tagit ett enhandsstryptag,lyft henne mot väggen och bankat i henne vett (ARG!).

För övrigt så hörde Jack vartenda ord och har promenerat runt här som ingenting hela eftermiddagen! På riktigt, helt sjukt. Han går och går och går...

Dessutom så ville han bevisa sin genialitet. Han öste ur plastlock ur ena köksskåpet (det är helt okej hemma hos oss) men innan vi skulle äta så bad jag honom lägga tillbaka dem.
Vi hjälptes åt och sista locket låg i hallen brevid köket. Jag bad honom hämta det och det gjorde han!! Söte-Göte, han vet ju inte ens vad ett lock är, trodde jag!
Än sötare är, att jag sa "så!" när han lagt in det ("SÅ" säger vi när vi är klara med något)  "Kan du stänga skåpet?" Han ääälskar att stänga skåp och dörrar men nu gjorde han inte det.
Jag blev fundersam och lite trött och kände mig inte upplagd för trams. Han traskade iväg till uterummet, utom synhåll för mig och vips så kommer han tillbaka - MED ETT LOCK TILL!
Han lägger in det och säger "så" och stänger skåpet.

Jag tycker det är alldeles fantastiskt, dels att han kom ihåg att han hade lagt det där och att han förstod att om alla andra lock skulle in i skåpet så skulle det locket också det.
Åh... livet i ett nötskal.
Höjdpunkter och riktiga sugiga lows.


Samma dag som du försvann morfar, så började Jack gå på riktigt. Jag tror han gjorde det för dig.

Du fattas oss ♥ Livet utan dig, blir sig aldrig mer likt.