<

Stackars Jack

Idag har vi gråtit floder här hemma, i omgångar.
Efter besök på neonatal konstaterades att Jack testiklar har krupit upp igen, vilket innebär operation.
Om de inte ramlar ner typ imorgon.

Då hoppas man att han inte ska bli impotent.
Man HOPPAS det.

Mitt hjärta går i kras för vår lilla prins, VARFÖR vill det sig inte, VARFÖR kan du inte bara få njuta och LEVA?
Jag kräker i min egen mun och faller ihop på golvet vid tanken av att du ska sövas, skäras i och riskerna som kommer därmed.


Hur mycket ska du behöva stå ut med min lilla krigare... ♥

Klubb

Igår blev Jack medlem i en (för honom) ny klubb - 7 kilos klubben :)

Vågen stannade på 7075g på Neo. 69 cm lång.
Det var skönt, precis vad vi behövde!

Jag grät en skvätt, det var sista gången vi träffade vår Jessica där, hon ska ut på äventyr.
Det kändes sorgligt och jobbigt att förlora vår kontaktperson.
Ersättaren blir visserligen Christina som var hemma hos oss när vi hemvårdade honom och det känns bra.

Men... åhhh.... ändå.



Superfokuserad på trä-katten.


Liten blir stor

Jack har blivit så stor och medveten på sistone.
Han låtsas-skrattar åt oss ibland, eller hånar oss när vi hostar.
Han skojar med oss och är full av massa bus!

Tänk att vår lilla älskade skitunge håller på att bli storare - d e ente kloooogt.
Hur stor han är får vi reda på den 9e mars. Återbesök på neo och då också samtal med diestist (tror jag).







see-food.

Ny overall i Mars?

Lillfisens overall är liten. Men umlar jag honom innan vi går ut så går han precis i, hahahhaa.
Ba skoja.
Inte ens då.

Jag hittade denna coola på tradera, så ball, visst? Ska jag ska jag inte? Får se.





Prins

Jack är himlans söt. Men han har _lite_ humör. Från sin far har han fått det, såklart.






Går du hit ofta eller?

Stapplande steg

Jag MÅSTE få dela med mig.
Han är så duktig vår lilla prins, men man får lura honom lite. Han kryper inte (fast han kan) så vi övar lite grann varje dag, på att gå OCH krypa.

min sötnöt ♥



Stora framsteg!

Jack har varit i någon form av bootcamp de senaste veckorna.
Jag har fått kramp av att hålla honom i handen hela dagarna och gå runt som en ostkrok för att han vill traska runt här hemma.
Så han har fått ligga på mage en liiiten stund  varje dag för att kanske,kanske,kanske ta sig fram.
Nu har han total avsaknad på tålamod, vår lille man, så det är inte många sekunder han har hållt ut.

I onsdags (på sin fars födelsedag) bestämde han sig dock för att draaaaa sig fram på köksgolvet för att äta upp kaksmulor. (Jo, det var det enda syftet).
Så han lade handflatorna på golvet och drog sig fram.

Samma sak när vi var hos Elin & Nea i fredags.
(Elin provade att göra samma sak och informerade mig om att det var gaaanska jobbigt, hahahhaha. Ni skulle sett henna åla runt på golvet).

Nåja, idag, KRÖP han. Ni vet - old style.
Bara ett par steg. Men han gjorde det. U-N-D-E-R-B-A-R-T!

Det spelar förstås ingen roll om han hellre hade börjat gå med en gång, men för hans skull, är jag glad att han kanske,kanske, börjar krypa först. SÅ kan ha ta sig fram redan nu :)

Fast att stå och gå ligger klart överst på listan....



Bra med ett runt bord, kan gå runt,runt,runt,runt....

ajaj

Jack har bara sovit en timme idag. Det är liiiite snålt för hans skull (och min!)
Måste vara den där förgrömmade tanden...
Han har haft lite feber också men efter alvedon och pappamys så somnade han sött.

Konstigt det där, att det gör sååå ont och han är sååå trött, MEN om det skulle hamna t.ex en dator (som han egentligen inte får pilla på) framför honom  så är han hur glad som helst...



Babygymmet i bakgrunden fick åka fram igen! Det är roligt att sitta och leka med det också..

Nu säger jag det

Det är konstigt det där, att jag kan hålla inne med något ett tag.
Men när jag känner mig trygg, med rätta människorna omkring mig och i rätt tid, i rätt stämning.

Ikväll kunde jag inte vara tyst längre.
Det är INGEN av de som har varit här ikväll som har sagt det, någonsin.
Och jag vill aldrig att de säger det.

Jag vet inte varför, men varje gång någon säger, att Jack hade bråttom ut, så skär det en kniv i mitt hjärta.

Han hade inte bråttom, han ville inte ut. Han hade gett upp.
Fattar ni det?
Hade dom inte plockat ut honom då, så hade han dött.

Så nu säger jag det, en gång, säg inte så: att han hade bråttom ut.

Sen att han fightats som en galning sedan han fick hjälp, det är en annan femma.


Bvc

idag har vi varit på BVC.
precis att vi hann då Jack bestämde sig för att sova till 8.30! My god, vi vet inte riktigt hur det gick till :)

Nåja, det gick bra, idag fick vi träffa nya bvc-sköterskan som är trevlig (so far).
Jag förklarade att vi stegvis ska dra ner på amningen  osv.
Efteråt fick Jack en slurk välling och sedan somnade han på två röda i vagnen.

Nu sover han utanför uterummet, dörren står på glänt och kisarna vaktar :-)


Killen som numera är ganska rund (nästan). 65 cm lång och nästan 6400 kg <3

Tack för det!

Det är en välsignelse att ha kontakt med så bra personal på neonatal.
J bemöter oss alltid med lika stor förståelse, omtanke och kunskap.

Och äntligen säger hon det som vi väntat på - det spelar egentligen ingen roll om han inte skulle gå upp i vikt alls, så länge han utvecklas normalt.
okejokejokej.
SKönt.

Vi har också beslutat att trappa ner amningen gradvis. Jag hade kunnat tänka mig att amma längre OM det inte vore för den där mjölkproteinfria kosten. Jag vill äta vad jag vill!
Vi pratade också om vi inte ska utreda det där med magen, men efter att ha pratat om vad det skulle innebära har vi nog is den istället, magen alltså ;-)

Vi vill inte plåga honom mer än nödvändigt så vi ska fortsätta med Lactulosen och så har vi återbesök om två veckor.



vilde Hilding - sitter inte still i många sekunder :)

BOEL-test

Jack fick godkänt på sitt BOEL-test, tjohoooooooooooooo!

Sköterskan låter barnen titta på en leksak, sedan plingar hon med en klocka vid höger eller vänster öra och vill då att barnen skall titta dit.
Egentligen så hade han inte "behövt" klara det förräns han är 8 mån korrigerad ålder, men hon ville prova?!

Nåja, hon gav oss cred för att hon förstod att det inte är lätt att roa en 8 månaders bebis i en 5/6 månaders kropp. Tack för det!
Men sa hon också att vi ska tänka på att han kanske behöver tillväxtmedel eller att vi stoppar hans pubertet i ett eller 2 år så han inte blir 1,40 lång....
Eh...tack för den _något_ tidiga infon.



Lilla bus ♥ 5810 g & 62 cm lång

Vilde Hilding

Jack är igång fler timmar än vad han sover :)
Och det roligaste nu är ju att STÅ!
Gärna dansa och studsa lite också ;-)






Eh vadå? Måste du jämt ha kameran framme, mamma?

Så blir man lite trött i benen och jag bestämde mig för att låta honom sitta i barnstolen en stund. Övning ger färdighet ;-)



Men när han kom på att man inte kan äta på sina tår så blev han _ganska_ förbannad.
Lite humör har han minsann, vem kunde ana det?

Smakis

Haha, Jack är så jäkla söt när han äter.
Det är inte så att han är särskilt svårmatad...


Söta som mumsar.


Haha, _ganska_gott med ärtpuré :)


Och så ser han mig och ska tramsa lite!
Den dära tungan alltså, mer ute ur munnen än i.

Nästnästa helg ska jag iväg och lämnar då boysen ensamma. Jag är mest orolig av alla såklart.
Men det känns himla bra att Jack är så glad i maten och gröten, vet att det inte kommer råda någon nöd på honom.

Natten känns svårast då han är van vid att bröstet finns där. Men pappsen är nog up for the challenge ;-)

Lik sin far

Notera handförningen.








hehehe

Godnatt min skatt <3

Vi brukar ha som mål att Jack skall vara i sin säng klockan 19.
Helst sött sovande ;-)
Det är inte alltid det blir som vi tänkt, ska gudarna veta, men idag har han haft en trött & gnällig dag och behövt sova mycket.

Däremot så vaknar han en gång i timmen fram till 22 och vill äta. Men,men, en sak i taget.






Jag hoppas på en lugnare natt än föregående. Då ville han äta/bli buren på var fyrtionde mint. PHEW!
Trött som ett svin.

Tredagarsfeber

Imorse såg jag att Jack hade fått utslag på hela kroppen.
Jag ringde mamma som sa att det brukar vara så om det är tredagarsfeber han har haft.
Mycket riktigt.

Sån tur är så kliar det inte, så han lider inte av det. Men ni som träffat oss på sistone kan vara extra uppmärksamma på era små.
Läs mer om det HÄR.



Vår stora,lilla sjukling.

Vårans Jack

Nu är vår skatt lite äldre än 6 månader, rent utvecklingsmässigt räknas han till 4månaders gruppen.

Han är duktig på att hålla upp huvudet när man bär honom eller "flyger flygplan".
Han ålar lite smått och är lite farlig att lämna själv ;)
Han har rullat runt själv ett par gånger men är rätt lat/uttråkad.
Har han klarat det ett par gånger så är det inget roligt längre, haha.



När jag ska göra annat ligger han i sin vagn.
Det går oftast bra - han leker med sina fötter,jollrar, blåser bubblor och tittar på mig.
Om jag lagar mat och inte kan prata med honom sätter jag igång radion, DET är grejer det, tycker han :)

Snackig är han, HELA tiden skall det pratas eller åtminstone gruglas :)




Alla tonarter ska testas - höga som låga ;)

Massi tar honom alltid så fort han kommer hem, men i chocken över att någon annan bär honom så brukar det bli att han stirrar på mig och pratar MASSOR.
Som han inte gör skillnad på oss, mamma & pappa är mappa :)
Och inte förrän han ser oss båda samtidigt så inser han att "Ahaaaaaa", ni är två!




Jack kan halvsitta med lite stöd, framförallt så vägrar han låta huvudet vila, hihi.
När jag satte honom i bilbarnstolen idag så ville han INTE släppa bak huvudet.
Han sitter gärna i mitt knä och tittar på katterna (som har blivit SÅ spännande) eller på tv.

Han har grym fotsvett för att vara en sådan liten goding, så jag förstår om han inte suger på sina tår, men att dra i dom e roligt det med ;-)



Nappen duger inte att suga på, men händerna,kläderna,filtar och jaaa, det mesta annat gör det ;-)
Idag var det nära att kameran råkade illa ut...


Hrmmm,lookin´good...

ska bara lukta lite...

och smaka lite kanske?

Han tycker om att resa sig upp också.
Han ligger på rygg och vill greppa våra fingrar, så drar han sig upp till sittande, till stående.
Starka ben har han också.

Det var nog allt för denna gången, en sammanfattning om vår prins, just nu :)


Skratt som värmer

Sådana här dagar, härlig men ändå onda i mitt hjärta, är det tur att Jack är så glad.
Hans skratt värmer mitt hjärta ♥


Bamse

Jorå, nog har han väl vuxit, vårans fina kille :)

5200 g & 58 cm lång.

Han har tagit igen sin längdkurva lite, yey!




Vilding

Jack har blivit skogstokig de senaste veckorna.
Man kan inte lämna honom ensam i två sekunder utan att han hittar på något.
Det är ganska kul att se :)
Sålänge han inte skadar sig.

I helgen låg Massi och busade med honom såhär i stugan:



Bakom Jack /framför Massi står tv:n och när Massi vände sig för att prata med mig gjorde Jack såhär.





Busunge ♥

Ser inte särskilt bekvämt ut men är man ung och rörlig så verkar det fungera finfint ;-)

En vecka kvar...

Tills lilleman blir 6 månader!
Galet hur långsamt tiden gick på sjukhuset och fort här i "verkligheten".

Tror ni han väger 5 kilo nu? :) Vi hoppas iaf!



Och ja, jag älskar sådana här stage:ade bilder. Potentiella studentbilder!

Vad hade ni för bilder förresten? Jag var kanske 2 eller 3 år och åt en rå kotlett. mmm. Fresh.

Tidigare inlägg
RSS 2.0